Margareta Bystrom

Also,
jag känner att jag har tappat stinget.
Gällande det mesta, men för tillfället
syftar jag mest på bloggskrivandet.
I think I've complained about this before,
but I can't remember, I always complain
about everyone and everything,
again and again..

Vad hände med nytänkandet, sarkasmen,
det psykiskt störda, det slagkraftiga,
det som skulle klassas som lite mer
av det egna och lite mindre av alla andra?
Nu sitter jag istället här och skriver ner
vad jag äter till middag, vardagsgörat
och en massa annat  som står i
synonym till Propavan..

Men ja, det är väl bara att acceptera;
- jag är en typisk 'the-girl-next-door'- brud
från skogarna uppe i Västernorrland,
nothing more, nothing less och verkligen
nothing out of the ordinary..

Tror dock att roten till det onda i detta drama
och då är orsaken till min bristande fantasi,
är att  mitt liv inte är roligare än en mattebok
och detta reflekteras på bloggen och resulterar
i en blogg, ungefär lika munter som
Adolf Hitler när han insåg att han var slagen
och beslöt sig för att knapra i sig en
cyanidampull/skjuta skallen av sig.
Fast så sjuk som han var så kanske
han var munter vid det tillfället?
Who am I to say? The girl next door you know liksom..
Och det är egentligen en dålig metafor då hans
död resulterade i glädjejubel från många..
men ja, ni catch my drift ändå liksom bah!

Och så var jag återigen less på bloggandet
och ska återvända till matematiken.
I denna österrikiska(?)/ tyska anda så avslutar jag med ett:

- Auf wiedersehn