Margareta Bystrom

Jag ska trixa med min bloggdesign.
Hög tid att förnya sig litegranna.
Nog för att jag gillar min design
det är ju Red Hot.. så
men ja, plötsligt händer det
och man inser att dagen idag
är den sista dagen för denna
vit-stylade/RedHotChiliPeppers/menyn-högerplacerad/svart-text
och ganska simpla bloggdesignen.

Så här ska det fixas,
kommer dock att ta sin tid
då jag är väldigt lat av mig och lessnar
väldigt snabbt på saker och ting.

Som tack för att ni tålmodigt väntar bjuder jag på en bild.



Denna bild valdes för att jag ser så jävla cool ut här
sanningen är mer att jag tycker att
jag ser så liten och smal på bilden

Also,
jag känner att jag har tappat stinget.
Gällande det mesta, men för tillfället
syftar jag mest på bloggskrivandet.
I think I've complained about this before,
but I can't remember, I always complain
about everyone and everything,
again and again..

Vad hände med nytänkandet, sarkasmen,
det psykiskt störda, det slagkraftiga,
det som skulle klassas som lite mer
av det egna och lite mindre av alla andra?
Nu sitter jag istället här och skriver ner
vad jag äter till middag, vardagsgörat
och en massa annat  som står i
synonym till Propavan..

Men ja, det är väl bara att acceptera;
- jag är en typisk 'the-girl-next-door'- brud
från skogarna uppe i Västernorrland,
nothing more, nothing less och verkligen
nothing out of the ordinary..

Tror dock att roten till det onda i detta drama
och då är orsaken till min bristande fantasi,
är att  mitt liv inte är roligare än en mattebok
och detta reflekteras på bloggen och resulterar
i en blogg, ungefär lika munter som
Adolf Hitler när han insåg att han var slagen
och beslöt sig för att knapra i sig en
cyanidampull/skjuta skallen av sig.
Fast så sjuk som han var så kanske
han var munter vid det tillfället?
Who am I to say? The girl next door you know liksom..
Och det är egentligen en dålig metafor då hans
död resulterade i glädjejubel från många..
men ja, ni catch my drift ändå liksom bah!

Och så var jag återigen less på bloggandet
och ska återvända till matematiken.
I denna österrikiska(?)/ tyska anda så avslutar jag med ett:

- Auf wiedersehn

Det är ett faktum, sakta men säkert
börjar jag tråka mig själv tills döds.
Det enda jag gör efter skolan är att
äta och sedan sova, för att sedan
äta lite till och slutligen sova..

Men ja, imorgon ska jag kanske träna.
Det kan bli nice, men troligtvis mest bara
jobbigt och obekvämt, då jag inte tränat
på ett bra tag och är väldigt blyg av mig
runt okänt folk.. Får se om jag ens far,
eller om jag ens hittar till Vårdskolan :S
Troligtvis kommer jag att irra omkring på
Campus hela kvällen istället..

Jaja, vi märk väl hur det blir..
Nu lite Tila Tequila innan Scrubs börjar
(näe, det finns inte så mycket vettigare på tv:n just nu)

Ännu en helg har förflutit i goda vänners lag.
Dock inte på hemmaplan utan i Umeå.

Börjades med att Bo kom upp på fredagen för lite festande
och för att vi skulle umgås med Johanna och Emelie,
som vi träffade när vi var i Australien.
En rolig kväll som började i Carlshem, fortsatte på Corona,
sedan Johannas korridorsrum, efter det Baloo, för att till sist
få sitt slut hos Emelie på stipendiegränd(?)
avnjutandes en wunderbar kebabtallrik und ein cola..

På lördagen  valde Kajsa att ta farväl och bege sig hemåt,
istället kom mor och far upp för att härja
(ja, also, de for till Umeå stadskyrka för att lyssna på Tinas julkonsert)
Men ja.. Själv begav jag mig till Ålidhem för att tillsammans med Emma
orientera oss till Ann-Charlott på Teg. Och tänka sig, vi hittade dit!
Väl där blev det glögg, finska julstjärnor, ost och kex och en massa prat..
En väldans trevlig kväll, med väldigt trevliga jänter.
Iallafall så bestämde jag Anna och Emma oss för att
dra och kolla läget på stan och besöka Olles.
Det var också nice blablabla och 3h timmar senare satt jag vid
köksbordet i Carlshem och käkade rester från dagens middag.

Ja och idag har vi handlat, tvättat, diskat och gjort sånt där typiskt söndagsgöra.
Nu räcker det med skrivande för idag,
tv.nu
gonatt

Ett lov är välbehövligt.
Dels för att man är jävligt skolless,
men även för att de här boarrangemanget
börjar gå mig på nerverna.
Also, jag är inte lätt att leva med, det vet jag.
Men när jag blir irriterad och irritationsmomentet
aldrig upphör att vara 'up my butt', så blir jag
jävligt odräglig. Vilket min syster fått erfara många gånger.

Men ja, jag tror inte att jag pallar att bo med folk
alltför länge, spec. inte på små ytor.
Samma sak när jag och Bo var i Australien aa,
men som tur är så känner hon mig så pass bra
att hon inte brydde sig alltför mycket.

Blablabla, skriver mer sen eller nåt.
Nu ska jag få mat hos Sandra.
Det blir bra, jag är hungrig.