Margareta Bystrom

Det var en kall höstdag (idag dåra) 
som jag träffade min vän Mickel Räv
för första gången.

Jag hade varit på en excursion vid Nydalasjön,

med biologi A-kursen. Vi hade fått roa oss

med en massa spännande där, i myrmarkerna
kring Kina-bron vid Nydalasjön; letat mossor och lavar,
samla ihop en massa småkryp från botten av sjön och leta
reda på dess namn. Det bästa på hela dagen var att jag inte
hade några stövlar och fick gå omkring där på våtmarkerna
i enbart låga sommarskor.
Got no one else to blame but myself though..

Iallafall 3timmar senare begav jag mig iväg på cykeln,
från Nydala mot Carlshem till the place I call home för tillfället.
Då, nån km från startpunkten, i den mörkaste av skogar, såg jag honom
- Mickel Räv..
Han dök upp från ingenstans, (d.v.s från skogen på min högra sida)
tio meter framför mig, stannade upp och tittade på mig.
Låten jag mötte Lassie, med Ainbusk, dök plötsligt upp i mitt huvud
och jag sjöng lite tyst  till musiken,
(läs hela sångtexten för att förstå vikten av vårat möte,
men läs Mickel istället för Lassie)

'Det var en dag och jag var fyra år
jag trodde mer på det onda än det som va gott
jag var fyra år och det fanns hemska typer i mitt rum
svarta tapeter kalla trumpeter blodpannkakor och planeter
och i luften surrade slag mörkret var mycket mörkt
och ensam och rädd var jag
tycker ingen om mig?
ingen tycker om mig
Då kom hon som ett ljus ur mörkret
hon slicka min kind och sa "hos mig är du trygg och varm,
jag ska värma ditt hjärta, jag tycker om dig"
och i hennes ögon tindrade kärleken

Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie och jag såg att godhet fanns
hoppets stjärna lyste klart runt hennes ludna svans
Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie, hon viskade till mig sitt Vov
Vi gick tass i hand och i mitt hjärta kändes (ord saknas)...

Lika snabbt som han dök upp, försvann han, in i tomma intet
(skogen till vänster om mig).
En tår, av både glädje och sorg, föll ner för min kind..
Jag hade fått en vän för livet, men det var en komplicerad
vänskap där två helt olika världar hade mötts och skulle mötas
av motstånd från de som inte förstod sig på detta unika band
som Mickel och jag knutit. Jag skakade av mig alla tvivel och insåg att,
precis som Micke & Molle tillät deras vänskap gå över gränserna,
av vad som ansetts som rätt och fel av många,
så skulle även jag och Mickel klara av det..

Än ikväll, tittar jag tillbaka på vårat mötesögonblick med glädje i mitt hjärta..

och så gick det till när jag och min vän Mickel Räv möttes för första gången,
den där kalla höstdagen i september..