I call it confusement
En heldag med matematik C och mitt huvud är lika tungt
som mitt ass känns nuförtiden. dvs. väldigt tungt!
Det går iallafall framåt nu, i gymnasiet gick allt mestadels bakåt
och resulterade i ett väldigt noggrant färglagt block.
Det var häftigt, jag saknar den tiden då saker och ting var häftigt.
Efter en svettig cykeltur tillbaka till el residence de mi schwester,
(ja, jag vet att ingenting stämmer i den meningen.
men ja, jag bryr mig helt enkelt inte. you catch my drift)
där en säng inhysats for moí, sitter jag nu här för att dela med mig av min dag till er..
"Isn't she lovely.. Isn't she wonderful.." en passande sång till ovanstående mening.
Näe, nu ska jag gå och leka MAX-anställd och steka mig två wunderbara burgare,
som kommer att resultera i tre eller fyra för jag är vrålhungrig.
Auf wiedersehn
-
Ytterligare rapportering från Muggs och kvällens bravader.
Stekte två burgare, åt upp dom.
Stekte två till, åt upp en, sparade den andra till senare.
Tre normalstora burgare i magen= en spymätt Maggan.
Trodde starkt på att jag kunde trycka i mig minst fyra. Där hade jag fel.
En dag, då jävlar så ska jag kunna göra det!
I'm really going somewhere with my life, with all these goals and dreams
Kanske skulle ha skippat de tre singoallakexen
+ de två chokladkexen som råkade bli förrätt?
Annars har kvällen spenderats i tv-soffan med diverse navel-pill och manikyrering (?)
Sett på Alvin&TheChipmunks och IDOL och iochmed detta insett att jag inte är så jävla
kass på att sjunga om man jämför med vissa djärva själar, med antingen noll självinsikt
eller bara grymt stora egon, som ställer sig framför juryn. Troligtvis är många bara där för
att göra sig rolig, många är mest bara pinsamma. Humor finns hos de utan ansträngning,
låter vist, men det är inget annat än sammansatta ord.
Nog om detta, ett uttjatat tema från många. Jag vill inte vara en i mängden,
men det är jag ändå - jag har ju en blogg t.ex.
Heroes på tv.nu
och Muggs tackar för sig!
